Varför ska man värna om de och dem? Varför kan man inte lika gärna skriva dom? I våra guldtranskriberingar skriver vi givetvis de och dem på ett korrekt sätt.

På sistone har en debatt seglat upp om vad man ska kalla de där personerna som är många men som inte är vi. Det vill säga de. Eller dem, beroende på om personerna är subjekt eller objekt. Det vill säga de som gör något eller dem för vilka något görs. Eller bara kort och gott, dom.

Ofta är det så att språkliga debatter förs mellan två läger. Det ena har i regel en mer pragmatisk hållning till språk (om folk gör på ett visst sätt så är det det rätta sättet, eftersom den enda poängen med kommunikation är att den går fram). Det andra lägret vill ofta betona att något går förlorat när språket reduceras och blir simplare (vilket givetvis är korrekt i sak det med). Man kan förenklat säga att det är en strid mellan dem som ser språk som ett i huvudsak kommunikativt medel och dem som anser att språket har ett egenvärde i sig, estetiskt, kulturellt och i övrigt. I det här fallet är det en fråga om skriftspråket, eftersom de och dem kort och gott uttalas dom när någon pratar.

Det är väl också därför det kan bli problem att skilja på subjekt och objekt i just det här fallet. Vi och oss låter inte likadant när vi pratar, och ser heller inte snarlikt ut i skrift. Till skillnad från de och dem (om du inte råkar vara finlandssvensk).

Förändrade läsvanor

Varför är detta plötsligt ett problem? En hypotes är att människor i dag läser färre svenska texter med professionell avsändare. I och med internet, surfplattor och mobiler har vi blivit vana vid att läsa alla möjliga språkliga alster, inte sällan på engelska. Den svenska professionella texten har inte längre monopol på vårt läsande. Det gör att vissa språkliga misstag kan cementeras, vilket i sig kan skapa en osäkerhet om vad som är rätt. Många människor skriver de och dem, trots att de har svårt att hålla reda på vilket som egentligen ska förekomma när. (Dem vet inte och ingen har sagt till de! ;-))

Dessutom ägnar sig fler personer i dag åt skrivande, på Facebook, Twitter och på egna bloggar. Det måste i grunden ses som en positiv sak att människor skriver. Precis som att internet demokratiserat många mediakanaler så är det numer även mycket lättare att nå ut med ditt skrivande.

Hur vi vill ha det

I vår idealvärld skulle människor fortsätta att använda skriftspråket lika mycket som de gör i dag. Men kanske också läsa mer skönlitterära texter och facktexter. Ju mer du har läst, desto säkrare språkkänsla får du. Det finns ingen solklar poäng att ersätta de/dem med dom, förutom att göra det lättare för folk att göra rätt. Men om folk redan gjorde rätt? Vi tycker att det är roligare med fler ord än färre. Less må vara more, för att uttrycka sig svengelskt. Men för att kunna välja less måste du ha tillgång till more. Annars blir det bara fattigt.