Rubriken i detta blogginlägg ger några exempel på ord som vissa människor säger slentrianmässigt. När någon inleder typ varannan mening med eh så är det enkelt att inse att detta bara ett utfyllnadsord som inte behöver transkriberas. Men hur skriver vi när någon avslutar varannan mening med så att säga eller lägger in liksom lite här och där?

Ingen exakt regel

Det finns ingen exakt gräns för när dessa ord ska skrivas med och inte. Varje transkriberare kan göra lite olika beroende på hur hen uppfattar situationen. En vanlig lösning är att skriva med ordet kanske var fjärde eller var femte gång. Då försöker vi lyssna in när utfyllnadsordet ändå har en lite viktigare roll än att bara vara ett utfyllnadsord, och ändå tillför lite till meningen. Kanske tycker vi egentligen att utfyllnadsordet aldrig tillför något, men att det då och då i samtalet ändå blir lite mindre betydelselöst, än i andra meningar. Då skriver vi med ordet där. Det kan också vara att utfyllnadsorden vid enstaka tillfällen artikuleras aningen mer eller omsluts av en kort paus, var på utfyllnadsorden då framträder mer. Då kan vi också skriva med dem. Det vanliga är dock att vi inte skriver med det varje gång som utfyllnadsordet uttalas, givet att det är en person som upprepar ordet väldigt ofta.

Det är som sagt ingen exakt vetenskap. Men ändå ett sätt att beskriva ungefär hur vi tänker kring frågan.